b21

En fredag för några veckor sen hade vi bestämt att hela gänget skulle gå och bowla tillsammans efter jobbet. Vi var trötta på att sitta kring ett bord på en högljudd pub vareviga helg och då kom vi fram till att detta var en skitbra idé.

b2

Klockan 7 möttes vi utanför bowlinghallen i Lewisham. Där kostar spelet £3 per person och man får fyra flaskor öl för £10.

b4

Mariya och jag var i samma lag.

b5

Och så började spelet.

b18

De annoserade plötsligt att alla som led av epilepsi rekommenderades lämnade byggnaden för ny var det DISCOBOWLING. Det var blinkande lampor överallt och ljus som gjorde alla vita tshirts och underkläder SJÄLVLYSANDE. Det var allt vi kunde drömma om.

b3

Dan

b6

Jake

b24

Vissa var glada över framgångar

b20

Och andra oförstående hur de kunde förlora

b11

b7

b12

Shannon och Carolina

b8

Freddie

b9

 

b10

Systrarna Mayer

b13

Stina ville inte vara med och spela men satt glatt mellan lagen, drack öl och höll koll på vem som var i ledning.

b17

Liten öl-paus

b19

Joe och Shannon

b22

Killarna insåg rätt snart att de skulle förlora och sysselsatte sig med annat för att inte behöva erkänna sig besegrade.

b23

Stina. Våra bowlingskills blev alltmer sämre i takt med ölen vi drack och efter närmare två timmar spel var det slut vilket nog var lika bra det.

b1

Vissa bär med sig minnen, andra bowlingskorna.

 

Translation:
We are so tired of just spending hours on end in various loud pubs so we decided we need to find something else to do on a Friday night. We ended up bowling and drinking super cheap beer in Lewisham all of us. Disco lights, funky music and 

 

_lovisa

b3

Jag vill bara bli klar med de sista bilderna från Sverige därför rusar vi igenom en hel rulle på en gång. Först var det solnedgång över stan, jag stod nära rutan och såg allt bli först gult, för en sekund brand rött för att sen bli kallt blå.

b1

Först var det ljus,

b4

Sen var det bara mörker kvar. Jag tänkte mycket på min kommande utbildning, på hur jag ska tackla den här utmaningen att satsa fullt ut på min kreativitet och på hur jag har blivit en främling i Stockholm. Jag hittar inte lika bra, jag vet bara de få platser jag gick till som 18 åring. Jag känner mig inte hemma och vill aldrig hem dit mer.

b5

Min alltid lika välklädda mamma och min Joe.

b6

Vi mötte upp Per och Annika som hade bokat ett bord åt oss alla på Elefantpojken vid Skanstull. De bodde i London, Per och Joe jobbade tillsammans, men de flyttade hem innan jag lärde känna dem.

b7

Joe.

b8

Per.

b10

Annika.

b15

Vi hoppar från måndag till onsdag och den sista kvällen innan vi flög hem. Vi åt middag med Axel och drack sedan ett glas vin tillsammans innan han var tvungen att springa iväg på jobb-event. Axel har börjat jobba på svenska Elle och ingen är stoltare än jag.

 

b16

Vi har misslyckats lite med att hålla regelbunden kontakt i ett ganska bra tag nu men varje gång jag bara ser honom, inget undantag denna gången heller, blir allt bara lugnt och bra i själen på en gång. Jag vill bara ta hans ansikte i mina händer och kyssa hans kinder för jag älskar honom så mycket. Mannen i mitt liv.

b17

Och han har väl andraplatsen på listan över män i mitt liv.

b20

Jag var sur på Hugo för han hade inte svarat när jag skrev och frågade om han ville ses en sista gång innan vi flög hem men sen så satt han redan samma bar när vi kom dit.

b21

HUGO.

b18

 

Han var där med två kompisar, här Filippa

b19

Och “har glömt namn förlåt”. Vi drack bara den billigaste ölen och diskuterade totalt inte relevanta och mycket relevanta ämnen och Hugo visade oss smakprov på sin nya stand up show innan  Joe och jag tog sista tunnelbanan hem.

 

Translation:
One of the last rolls I had with me back from Sweden. 25 floors up and looking down on the city I realized it has become a strange and unfamiliar place to me. But then we had drinks with my mother and dinner with friends and I forgot all about that. On the thursday I finally met the man in my life, Axel and words cannot describe my love for him. Hugo was already at the same bar with friends which made me happy since I had texted him hundred times asking if he wanted to meet up one last time before we left but with no reply. Apparently he was having a facebook-free day. We only drank the cheapest bottled beer they had and discussed things of absolutely no importance and of much importance before me and Joe headed back home. 

 

_lovisa

b15

Snart är vi äntligen igenom alla bilder från Sverige i Mars. När det bara var två dagar kvar till hemfärd bestämde vi oss för att över dagen åka till Uppsala.

b11

Nu blir det blandning foton av min Canon av-1 och min lilla Canon sure shot som den så fint heter. Vi åkte in till centralen, köpte tågbiljetter och sedan kaffe i väntan på avfärd. Sen bar det av.

a3

Första stoppet var i Flogsta där Anna-Clara väntade på oss. Vi jobbade tillsammans hela förra året i Soho här i London men nu bor hon i Uppsala, pluggar till läkare och bor tillsammans med en av mina gamla gymnasiekompisar vilket är hur kul som helst

b12

Vi smög oss in på en nation och jag som hört mycket om studentlivet men aldrig upplevt det kollade mig nyfiket omkring bland studenter och soppluncher. Men min uppfattning om studentstäder och studentlivet höll sig kvar: säkert jättekul för andra men ingenting för mig.

Sen kom Hanna och Olivia, mina första London-sambos dit, när deras föreläsning var över och fan vad fint det var att se dem igen.

a1

Sen kom Bella. Hon och jag gick på gymnasiet tillsammans och samma dag som Anna-Clara satt i min trädgård i Haggerston och berättade att hon hade fått en lägenhet i Uppsala men hade ett rum för mycket, så såg jag att Bella hade skrivit på Facebook och letade efter någonstans att bo i samma stad. Jag parade ihop dem med varandra och när jag såg dem nu har de nästan växt ihop och avslutar mer eller mindre varandras meningar.

b13

Slut på sopplunch och dags för semla. Här Joe, Bella och Anna-Clara

b14

Gick till ett gulligt konditori, satt i pompösa soffor och drack tio koppar påtår

b20

Joe

b24

Hanna, Joe och jag lämnade konditorier, såg oss omkring i några små secondhandbutiker och strosade sedan hemma till Hanna. På vägen dit upptäckte vi en man i en källare som sålde små antikviteter, lampor och kameratillbehör. Jag frågade om han hade något till min kamera eftersom jag letat efter ett nytt objektiv och på tre sekunder hade han letat fram exakt det jag ville ha, ett 28mm objektiv till min Canon av-1.

a2

Hemma hos Hanna fanns även Olivia och Ellen, Joe hjälpte Hanna med hennes gamla kamera, vi åt smörgåsar med ost och fick sedan säga hejdå snabbt igen då flickorna skulle iväg åt ett håll och jag och Joe tillbaka till Stockholm. Vi somnade båda på tåget hem och blev väckta av en snäll knack på axeln när vi var framme.

 

Translation:
From when we went to Uppsala over the day

 

_lovisa

 

 

alf2

alf3

alf4

alf1

alf5

Alfred Stieglitz - En dokumentär från serien “American Masters”. Jag fick denna skickad till mig av en vän som är en duktig fotograf efter att jag hade pratat med honom om att allt kändes hopplöst, att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra för att hitta ny inspiration. Jag har sett om den tre gånger sedan dess och har beordrat alla i min omgivning att se den. Jag har aldrig pluggat konsthistoria, eller varit speciellt intresserad av ämnet förens typ nu men jag stod faktiskt och övervägde ifall jag skulle plugga det istället för foto, och de tankegångarna började efter att ha sett denna film. Steiglitz gjorde mycket: han grundade “the Photo-Secession”, en grupp med syftet att promota att foto skulle anses som en konstform, öppnade gallerier med samma syfte och prioriterade bort sin egen konst för att kunna lyfta fram andras. Kan inte beskriva mer än men ska du se något alls av det jag skrivit om så ska du se denna.

hcb2

hcb1

hcb3

hcb4

hcb5

Henri Cartier Bresson “Just plain love” - Om Henri Cartier-Bresson, den första fotografen som mästare “street photography” om man kan uttrycka sig så. Det som är så fantastiskt med denna dokumentären är att den skildrar bara inte Bressons liv och konst utan även hans relationer till andra konstnärer inom olika områden och tar upp mycket konsthistoria. En stor del av filmen handlar även om workshops i Georgiska fängelsen som Bresson tidigare medverkat i. Nu åkte fotografen Klavdij Sluban ensam till ett ungdomsfängelse och försöker lära ut om fotografi samt ger dem möjligheten att praktisera själva.

Filmen spelades in 2001 när Bresson var 92 år gammal. Jag blev blixtförälskad, mycket i hans persona men såklart även i hans verk. Min favoritdel var när han pratade om hur form alltid kommer i första hand och ljuset i andra samt hur man måste låta saker åldras. Blev ställd när han pratade om hur vilja inte kommer ta en hela vägen, hur allt handlar om tur och att vara öppensinnad. Helt fantastisk film, orkar ni bara se en se denna!

ra1

ra5

ra2

ra3

ra4

Richard Avedon “Darkness and light” – Om Richard Avedon och hans resa via Harpers Bazaar, Vouge och 60-talet. Han tar mycket glamorösa modebilder, men de är hans porträtt jag dras till. De är så enkla, en person mot en vit vägg, inget mer. Som han själv säger “I work with a series of no’s. No to distracting elements in a photograph. No to exquisite light. No certain subject matter, certain people I can’t express myself through. No to props. All these no’s force me into the yes. I have no help. I have a white background, I have the person i am interested in and the thing that happens between us”. Lite cheesy men det talade verkligen till mig. De pratar också mycket om kraften i människors ansikte. Om hur det inte finns något mer fascinerande just det. Och det tycker jag är sant och så jävla inspirerande

bb4

bb2

bb1

bb3

bb5

Bill Brandt – Ytterligare en kortare dokumentär från BBC Masters serien. Det tog mig tre, fyra gånger att börja se om den här serien innan jag fastnade. Bill Brandts sköra viskande gjorde det ohållbart för mig att fokusera. Men hans bilder berörde mig verkligen framförallt hans nudes och hur några av dem skapades av en slump med en lins som satte allt ur proportion. Jag älskar det surrealistiska, hur människokroppen blir till former och hur man inte ens tänker på kön eller naken hud. Jag läste på hans hemsida länge efter och fastnade för denna mening som jag tyckte beskrev mycket bra: “One of his extraordinary talents was to make even his early documentary images mysterious”. Kanske att det satt kvar extra länge då jag använde mig av en liknande  mening i mina antagningsbrev till universiteten när jag försökte förklara vad jag vill uppnå med mitt eget uttryck. Det var även denna serien som inspirerade mig till min serie bilder på Andrea.

1

2

3

4

5

Arena – Robert Mappelthorpe – Jag tror att Robert Mappelthorpe är min största inspiration. Han bemästrar det element som jag precis insett att jag vill lära mig: att tillsätta huruvida objekt eller människor ses som sexuella eller osexuella. En muskulös naken man med ett enormt stånd kan ses som abstrakt medan en ensam blomma känns mer sexuell på något sätt. Hur lyckas man med det? Jag tycker att det är så himla intressant och vill bara fotografera mer naket för att själv kunna utforska detta. Det handlar inte om kvinnligt eller manligt kön, eller kvinnlig eller manlig skönhet eller sexualitet utan om fysisk skönhet. Eller inte om skönhet alls utan man använder bara kroppen som ett verktyg, för precis som Avedon sa om människans ansikte är det ju med människors kroppar.

Det finns inget som är mer intressant. Sen insåg jag efter att ha sett denna att jag måste börja ta mer självporträtt igen. Foton, kanske framförallt porträtt handlar nästan alltid mer om fotografen än objektet. Så att då använda sig själv även som objekt kan bli ännu mer kraftfullt. Förstår ni vad jag menar? Jag har så svårt att uttrycka mig när det kommer till konst och egna resonemang men jag hoppas ni förstår och har tålamod. Fler bra inslag är högläsning av Patti Smiths dikter och intervjuer med Louise Bourgeois.

Del 1 hittar du här. Och återigen, har ni några tips på filmer, fotografer, en enskild bild ni tycker om eller något annat, lämna gärna en kommentar så försöker vi inspirera varandra.

 

Translation:
A few months ago I wrote a post where I listed five documentaries about photographers that I found inspirational. Here is part two. You can find part 1 here. And again, if you have any favorites of your own: photographers, documentaries, single shots or anything at all, please leave a comment. 

 

_lovisa